.

Då är man tillbaka igen... Jag kan inte precis påstå att jag hoppar av lycka men har man ett jobb så har man. Och tur är väl det. Jag känner många som inte har ett jobb.

Helst av allt skulle jag dock vilja ha ett jobb i lund typ och bo närmre alla jag känner. Träffade morfar nu när jag var nere, känns jättehemsk att jag inte har kunnat hälsa på honom tidigare. Stackars lilla morfar, så liten och ynklig han ser ut när han ligger i sjukhussängen.

Och mormor verkar så ensam i sin lägenhet. Nästan lika ensam som jag känner mig just nu. Ensam i en överfylld lägenhet.

Jag saknar er så mycket <3